Läste ett uttalande från Byggnads i den pågående avtalsförhandlingen. Sveriges Byggindustrier har bland annat föreslagit mera månadslöner i branschen. Byggnads förklarade att gubbarna i bodarna vill ha timlöner i stället för månadslöner. Detta raderades naturligtvis senare i Byggnadsarbetaren, men hann ligga ute på nätet någon dag så jag hann fånga upp det.

Nu är det inte många kvinnor i branschen, men de som arbetar i byggbranschen tycker nog inte om att kallas för gubbar. Att man sedan kallar sina medlemmar för “gubbarna” tycker jag också att man kan ifrågasätta ur ett annat perspektiv också eftersom snittåldern är cirka 35 år i branschen. Tycker att åtminstone fackföreningen kan säga och skriva exempelvis yrkesarbetare, byggnadsarbetare, byggjobbare eller medarbetare anställda åt byggföretagen, men inte “gubbarna”. Vill man nu ha mer kvinnor i branschen så gäller det att även använda ett vettigt språkbruk. Det är som Vårdförbundet som har sjuksköterskor som medlemmar skulle kalla dessa för “gummorna i personalrummen” istället för sjuksköterskorna inom vården. Det finns faktiskt rätt många män som är sjukskötare och jag tror inte de heller skulle uppskatta om deras fackförening kallade dem för gummor.

Sen att Byggnads menar att dessa gubbar återfinns i bodarna stämmer inte heller så bra. På arbetet är de ute på byggarbetsplatserna. I boden (vilket i sig är ett föråldrat uttryck)  är man när man fikar och äter lunch möjligtvis. Att dessa gubbar i bodarna vill ha kvar lön per timme betvivlar jag också starkt på. Att däremot Byggnads vill ha kvar timlöner förstår jag bättre. Själv har jag varit personalchef i nio år i det näst största byggföretaget i länet och under de åren hade vi ett lönesystem utan ackord och med en månadsvis utbetalning av löner för en grupp av yrkesarbetare. Vi fick inte kalla det månadslön för Byggnads centralt, men det var samma grundbelopp som utgick  månad efter månad. Under dessa nio år var det max två-tre av cirka 100 yrkesarbetare som kanske valt timlöner i stället för “månadslönen” om möjligheten funnits.

Skälet till att Byggnads vill behålla timlönerna är i grunden tre. Första skälet är att det blir svårare i alla lägen, vilket medför olika former av misstolkningar av avtalet och att ombudsmännen därmed får en möjlighet att komma ut och visa upp sig vid olika förhandlingar. Andra skälet är naturligtvis ackordsystemet. Detta är ju baserat på intjäning av timmar och då blir det mer naturligt om personalen har betalt per timme. Dessutom är §3 som handlar om prestationslöner skrivet på ett sådant sätt att det inte är företaget och medarbetarna eller deras lönegrupp/klubb som ska förhandla om lönesystem och nivåer, utan det är Byggnads som är part i första läget. Detta är nog ganska unikt 2013. Det normala (i andra kollektivavtal) är att de lokala parterna försöker komma överens först utifrån fastställda riktlinjer, går inte detta så får den part som vill kalla på “förstärkning”. Det tredje skälet är att om månadslöner införs så blir det mer jämförbart med andra yrkeskategorier i samhället. Tror att Byggnads skulle få svårt att få gehör hos allmänheten när man ska strejka för bättre löner om allmänheten visste att en yrkesarbetare har mellan 30 000-35 000:-/månad i grundlön beronde var han/hon jobbar. Vissa gör säkert skäl för denna lön, medan andra inte gör det. Byggnads hävdar att alla yrkesarbetare är exakt lika duktiga och därför ska exakt samma lön. Känns väldigt omodernt i vårt individuella samhälle.

Hur ska man nu komma vidare i avtalsförhandlingarna? Naturligtvis ska man titta på ex norrbotten där samarbetet mellan parterna fungerat på ett bra sätt. Även jag och min motpart i form av de lokala ombudsmännen har till och från stött på svåra frågor som ibland gjort att vi initialt haft väsenskilt olika tolkningar och åsikter om vad som står i kollektivavtalet. I 99 fall av 100 så har vi alltid hittat lösningar som accepterats av både företag och medarbetare. Varför? Jag tror att det hela bottnar i att jag och de lokala ombudsmännen skilt på sak och person. Ur ett OBM-perspektiv (som jag skrev om i ett tidigare inlägg) så har vi skilt på hur en person ÄR och vad den GÖR. Jag anser även att vid de tre största och marknadsledande företagen är man mogen att själva hantera både löneform och nivåer. Vid dessa företag finns både kunnande från företagens sida och från medarbetarnas sida att själva hantera dessa frågor. Detta skulle kunna vara ett första steg mot ett modernare avtal. Att det sedan ska finnas formella och tydliga krav på att alternativa prestationslönesystem som tas fram inom företagen är självklart. Lönesystemen ska engagera medarbetarna, vara transparenta, samt påverkbara. Kommer man överens om månadslön för alla medarbetare ska detta naturligtvis också accepteras av de centrala parterna. I ett senare skede får parterna även godkänna  de mindre företagen när dessa uppfyller de framtagna grundkraven. Min tanke är att de centrala parterna ska fungera som suport, inte som förstahands förhandlare/-begränsare.

Återkommer senare under vintern med en analys av hur arbetsgivarorganisationen argumenter och sköter sig. Min förhoppning är att det inte ska bli en sedvanligt konflikt med strejker och annat i början av mars, men det jag hittills kunnat läsa verkar vara en mobilisering av det för den konservativaste av branscher sedvanliga skyttegravskriget.