Berget ja. Har under många år försökt klättra upp på någon topp med bra utsikt för att göra en utvärdering hur året varit och vilka mål som är tänkbara under resterande del av året och de närmaste åren. Första gången jag klättrade upp var nog när jag var 25 år och min mor nyligt avlidit. Eftersom jag inte har eller har haft några syskon och min far dog innan jag fyllde tio så blev det lite tomt, minst sagt. I vilket fall så beslutade jag mig för att kämpa mig vidare i livet och ett av målen var att köpa mig ett hus och bo i istället för lägenheten. Detta blev även faktum 1987.

Huset var beläget i Brännberg utanför Boden. Under dessa år hittade jag en mycket bra topp att klura vidare på. Detta skedde ofta vid denna tid på året och ofta som en paus i hjortronplockandet. Var nog 1989 som jag fattade beslutet att sluta som skötare i psykiatrin och utbilda mig till något annat. Mellan 1990-94 pluggade jag i Umeå och tog min magisterexamen. Sommaren 1994 gick jag upp på toppen av berget och fattade beslutet att förbli norrbottning. Sökte tre jobb och Polarbageriet i Älvsbyn blev mitt första jobb inom HR. 1998 klättrade jag upp på toppen igen och beslutade mig för att försöka bli personalchef innan jag fyllde 40. Sagt och gjort ny ansökan denna gång till NCC. Fick jobbet en fredagskväll vid 19 30-tiden efter jag träffat min kommande chef.

Kände mig rätt nöjd med yrkesmålen vid denna tid, men för tusan jag var ju fortfarande singel. Berget utanför Boden var nu ersatt med en topp utanför Kiruna. Brukade låna en stuga av en arbetskamrat (Erling Frisk) vid NCC. Väl på toppen funderade jag varför jag fortfarande hade så svårt att hitta den “rätta”. Jag visste att jag klarade mig bra själv och att jag hade lite svårt att binda mig för mycket vid någon. Under tidiga delen av mitt liv hade alla som jag varit beroende av helt enkelt avlidit och på så sätt lämnat mig. Med detta i bagaget så var det bäst att inte binda sig för mycket. Sitt bagage har man alltid med sig. Nåväl, denna gång skulle ingen kvinna “välja” mig, utan jag skulle försöka var den som valde.

2001 träffade jag Inger och 2002 flyttade vi ihop. 2004 föddes Milla och 2009 föddes Ida. Plötsligt kändes yrkesmålsättningarna som bortblåsta. Att jobba cirka 120% på NCC var i det närmaste övermäktigt som pappa och med en fru som också jobbade heltid.  2008 började jag på Sveriges Byggindustrier där det var ett betydligt lugnare tempo. Hittills hade jag haft totalt 13 olika yrken allt som allt. Det som kvarstod som utmaning var att driva något eget och där är jag idag.

Senaste åren har jag inte varit upp på något berg. Varför det är så vet jag inte, men det kanske ingår i att bli äldre eller så har vistelserna när jag  åker själv till stugan i Randijaure blivit ett surrogat för bergstoppen. I vilket fall vill jag rekommendera dig som läser detta att klättra upp någon bergstopp med fin utsikt och filosofera lite kring jobb och liv. Jag lovar att det är välbehövt för alla.